Idag kom en fin vän med ett ljus hon beställt av en väninna till henne som de sto fuck cancer på de va hur fint som helst. Det kommer vi ställa på Zekes hylla som vi ska fixa sen när allt e "klart" där vi ska ha alla saker han fått o får underr denna tid och ska även fixa en fotobok sen som oxå ska finnas på den hyllan. Det kommer bli jättebra.
Hur som helst när man får såna där saker när man minst anar de så blir man så otroligt glad så tårarna bara rinner. Samma sak när vi förra veckan fick besök på sjukhuset bara sådär.
Det behövs så lite i min tillvaro som betyder så mycke.
Mamma min hjälper till massa med djuren o allt när jag inte är hemma o sånt.
Pappa kommer in o säger hej varje dag o kollar läget.
Min bror kommer oxå förbi ofta och säger hej en sväng.
Även om ja inte alltid är på topp och är trevlig så betyder de som sagt massor.
Denna sits man hamnat i är inget man väljer och man orkar inte alltid vara glad social och trevlig.
Det är mycke o tänka på och mycke att styra med.
Måste ha koll om de kommer feber både dag och natt o får han de så in till sjukan.
Försöka räkna kalorier så han inte går ner för mycke i vikt.
Sondmatning.
Mediciner.
Sprutor.
Dåliga trombocyter då måste jag ha koll så han är försiktig och inte slår sig och ramlar o styr.
Näsblod.
Provtagningar.
Kräkningar.
Osv osv
Sen förstår ja om folk man möter inte alltid vet hur dom ska bete sig o inte vet om dom ska våga fråga det dom undrar.
Nu för tiden klarar jag oftast av att prata om det även att de kan kännas jobbigt ibland. Men som kuratorn säger jag har rätt att gråta ibland för när man pratar om de så inser man ibland lite mer själv om vad man är med om.
Men jag har även rätt att vara glad. Ibland får jag dåligt samvete om jag är glad eftersom min son är ju trots allt sjuk.
Men jag tänkte på de förra veckan när jag och Nicke va iväg en sväng själva så skrattade jag lite och då i samma veva så träffade jag en som ja känner och som vet hur det ligger till med Zeke och genast fick jag dåligt samvete för att jag skrattade. Men jag har så jävla rätt att vara lite glad ibland. Zeke lever! Än så länge verkar de positivt trots vissa svackor. Jag har Dennis min andra underbara kloka smarta son. Som får massa beröm över att han är så smart och kvicktänkt när han varit iväg på lite saker. Jag har en familj och släkt som finns där för mig. Jag har världens finaste vänner och massa andra folk som bryr sig. Jag har min man o mina djur o sånt man inte ens tänker på att man har som gör en glad. Så visst fan ha ja rätt att vara glad när jag väl är det och har orken till att vara de?!
Så de va allt för nuet.
Ska försöka hålla igång denna blogg lite oxå igen. Just för att lufta av mig själv lite då jag inte vill skriva för mycke om mig i Zekes utan den vill jag ska handla om honom.
