Ush vilken ångest ja börjar få inför morgon dagen då de e första gången jag inte e hemma när Dennis gå lägger sig.
Har alltid varit jag som sagt god natt o pussat honom o gett välling.
Så de svider i hjärtat.
Men ja vet att han har de bra o att Ida kan minst lika bra som jag.
Plus att de nog e bra för mig att va ifrån lite o göra mitt.
Men vi få väl se hur de gå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar