Nytt år på G

Då har min älskade Zeke fått komma hem från sjukhuset igen, Enkligen som jag längtat,
Så här länge har han och jag aldrig vare ifrån varandra. Låter nog konstigt men eftersom han vare sjuk sen han fyllde två så har de blive så. Sen har ju alltid jag vare med till sjukan så fort det har vare ngt,
Men denna gången tog Nicke pga av lite olika anledningar. Kändes lite konstigt och ja mådde inte så bra av att inte vara med honom men har ju även Dennis som behöver ha mig ibland oxå så han och jag fick lördagen tillsammans som spenderades mest i stallet. Han skulle rida Skippan på ridbanan och han skulle minsann rida själv så jag fick inte hålla i henne och han skulle trava själv oxå. Så de gjorde han och de gick hur bra som helst. De e tur hon är snäll min lilla Skippi.
Laika håller vi fortfarande på med vetrinärintyg o så för att sen skicka in till försäkringsbolaget.
Gavott har preses slutat med sin andra kur smärtstillande. Skulle åkt till Mantorp med honom imöra men pga av att de kom snö o så så vill vi inte åka med transport. Helst nu när de först töade och sen blev minus igen så de fryser på. Dumt o riskera att ngt händer,
Så vi får se om han som kan komma hem hit och göra röntgen får möjlighet att komma annars får de bli mantorp så fort de blir töväder igen så vägarna är bara och inte full med blankis,

Snart är de nyår och ser fram emot nästa år som jag hoppas ska bli mycke bättre en detta år.
Mormor gick bort o bara några veckor efter begravningen så blev Zeke sjuk så behandlingar hit o dit o sen fick Laika ennu värre exem en hon haft innan o så nu när Gavott är dålig oxå.
Så början av nästa år kanske inte kommer va så kul för blir nog då som jag vet mer om vad som händer med mina hästar.
Men sen har vi slut på Zekes behandling och bara utredningar o undersökningar kvar som de ser ut nu.
Sen ska även Skippan åka iväg på betäckning så ska bli sännande o se om de blir ngt,.
Sen får man väl se vad som mer händer men ngt ska vi nog kunna hitta på.

Känslor

Sitter här på rummet i linköping o tänker på vilka fina människor de finns och vilka fina människor man träffat genom Zekes cancer.
De känns nog lite extra så när jag vet att de snart är över förhoppningsvis.
Vet ju att ja har världens finaste människor omkring mig hemma som alltid kommer finnas där för mig.
Men dom man träffat här får ju oxå en plats i ens hjärta och en bit av ens liv.
Föräldrar till andra sjuka barn, undersköterskorna, sjuksköterskorna läkarna o alla andra som varit runt omkring o detta.
Dom bryr sig, dom frågar, dom kramas och vi delar känslor o erfarenheter.
Men vet ju att de kommer vara mycke sjukhus endå sen när de e "över"
Utredningar, undersökningar osv osv så kommer ju så klart träffa alla ett bra tag framöver endå.

Begravningstankar

Imorgon ska vi upp till Limköping för ny magnetröntgen.
Sen börjar block fyra av fem så nu ser man verkligen slutet.
Jag känner mig mer positiv till allt nu, även om man vet att vid nästa magnetröntgen kan de kommit en ny tumör. Men den lilla oron kommer alltid finnas där.
Men i början när allt hände så gik jag ofta och tänkte dåliga tankar om de värsta som kan hända en förälder. Jag funderade på vilka låtar som skulle spelas vid eventuell begravning osv. Låter nog skit skumt, men tankarna fanns där och  det tror jag ngn gång dyker upp hos alla föräldrar som fått en cancerdiagnos på sitt barn, Självklart sjuter man iväg tankarna så fort man kan men vips så är dom där igen vare sig man vill lr inte.
Men nu tänker ja inte på de så ofta längre. Nu tänker ja mest på hur de ska gå på dagis när han e klar.
Ljudkänslig o ljuskänslig och humörsvängningar som heter duga.
Visar inte att han blir trött medan han är och har kul men sen vips så tvärdäckar han.
Ska bli spännande och se hur upplägget kommer se ut sen när de e dags.
Någon timme ngn dag i veckan kanske i början när de e mindre med barn och mycke personal så ngn kan ta undan honom om de blir för mycke för honom.

Julsnack

Va iväg till västervik med Dennis idag o skulle kolla hur de gick med hans gluten.
Tyckte nog de va lite onödigt då dom bara frågade hur de gick sen klämde dom på hans mage o lyssnade på honom. Visst är de väl bra att dom kollar iofs men de e väl bara ja som tycker de e onödigt då jag far fram o tillbaka överallt o hela tiden.
Denna vecka har de vare massa känns de som
 I måndags läkaren för mig o tisdag prover för Zeke,. Idag va de västervik med Dennis och imorgon är de provtagning på Zeke igen om vi inte får åka in inatt då han är lite febrig.

Hoppas på o kunna åka in till vimmerby på lördag o fixa med dom sista juklapparna och även få ut o rida en sväng.
Tänk va fort de går snart är de jul. Så himla mysigt. Även denna julen har vi glädjen att få dela med båda våra barn. Kunde lika gärna bara varit ett barn denna julen. Men tack vare alla kunniga läkare och sjuksköterskor o undersköterskor och all forskning så kommer Zeke vara med oss även denna julen. Sen om de blir en jul på sjukhus eller hemma det är ju en annan sak. Men han lever och är hos oss. Dom flesta tar sånt så himla givet men de e de inte. Vem som helst kan drabbas av vad som helst när som helst.
Däremot kommer vi sakna min mormor i år hon brukar alltid vara med på julen då hon ville vara med Dennis o Zeke, Men kort innan Zeke blev dålig så somnade hon in. Eftersom Zeke blev dålig i samma veva så blev de lite att man glömde bort att hon försvann. Låter nog hemskt och känns lite hemskt oxå men de blev så mycke annat mitt i hennes bortgång som behövde min fokus.
Mamma o jag brukar ibland prata om de och vi säger de att mormor hade nog aldrig klarat av att Zeke fick cancer.
De e verkligen mycke som hänt i år o jag hoppas innerligt att nästa år blir ett mycke bättre år en detta.

Cancer o hästsnack

Första advent avklarad och snart är andra advent här.
Snart är de jul.
Är så glad över att få fira ennu en jul med mina älskade barn.
Vet ju iofs inte om jag kommer vara hemma på just julafton lr på sjukan men hur eller hur så har jag båda mina barn i livet.
I somras visste  man ju inte om man fick fira en jul till med Zeke men jag njuter för varje minut, timme, dag, vecka med honom och så klart med Dennis oxå.
Såna saker som dom flesta tar för givet är inte lika givet för en annan längre.
Snart är de dags för en ny magnetröntgen oxå och man är lika nervös varje gång över vad bilderna kommer visa.
O sen när svaren tar ca två veckor så är de ennu värre. Men försöker så klart tänka positivt men ibland slår dom negativa tankarna till hur lr hur,
Tänk om de skulle va ngt nytt
De behöver ju inte vara nu de kanske kommer ngt nytt om några år.
Ska han behöva gå igenom samma sak igen då
O hur ska vi orka de?
Orkar gör man ju alltid på ett eller annat sätt även att orken är slut vissa dagar.

Tänkte skriva lite om hästar oxå.
Håller på fyla i papprena på Laika nu till försäkringsbolaget.
Det är så jobbigt se henne lida. SÅ jävla synd på en så bra häst. Hon har världens steg och är världens snällaste. Hon skulle kunna bli hur bra som helst.
Men är de värt att hon kliar sig blodig så fort hon får chansen?
Ett tufft beslut men vad ska man göra ?

Gavott ska röntgas för att se va de e för ngt han har i käken om de e läkande fraktur som ser bra ut eller om de e krossat eller om de e tumör de e dom tre alternativen som de lutar åt. och det är alltså 33 %  chans att de e ngt bra men de får vi väl hålla tummarna för,
Lite dålig pupill hade han på ena ögat men de kan han leva med så de e ju skönt. Man får ju bara själv tänka på hur man rör sig o att man är tydlig. Men va de en tumör han har så kan den påverka synen och hörseln utan att man ser de utifrån.
Så vi får se när vi får hit han som röntgar o se vad de visar.

Visst fan kan ja va glad?

Idag kom en fin vän med ett ljus hon beställt av en väninna till henne som de sto fuck cancer på de va hur fint som helst. Det kommer vi ställa på Zekes hylla som vi ska fixa sen när allt e "klart" där vi ska ha alla saker han fått o får underr denna tid och ska även fixa en fotobok sen som oxå ska finnas på den hyllan. Det kommer bli jättebra.
Hur som helst när man får såna där saker när man minst anar de så blir man så otroligt glad så tårarna bara rinner. Samma sak när vi förra veckan fick besök på sjukhuset bara sådär.
Det behövs så lite i min tillvaro som betyder så mycke.

Mamma min hjälper till massa med djuren o allt när jag inte är hemma o sånt.
Pappa kommer in o säger hej varje dag o kollar läget.
Min bror kommer oxå förbi ofta och säger hej en sväng.
Även om ja inte alltid är på topp och är trevlig så betyder de som sagt massor.

Denna sits man hamnat i är inget man väljer och man orkar inte alltid vara glad social och trevlig.
Det är mycke o tänka på och mycke att styra med.
Måste ha koll om de kommer feber både dag och natt o får han de så in till sjukan.

Försöka räkna kalorier så han inte går ner för mycke  i vikt.

Sondmatning.

Mediciner.

Sprutor.

Dåliga trombocyter då måste jag ha koll så han är försiktig och inte slår sig och ramlar o styr.

Näsblod.

Provtagningar.

Kräkningar.

Osv osv

Sen förstår ja om folk man möter inte alltid vet hur dom ska bete sig o inte vet om dom ska våga fråga det dom undrar.
Nu för tiden klarar jag oftast av att prata om det även att de kan kännas jobbigt ibland. Men som kuratorn säger jag har rätt att gråta ibland för när man pratar om de så inser man ibland lite mer själv om vad man är med om.

Men jag har även rätt att vara glad. Ibland får jag dåligt samvete om jag är glad eftersom min son är ju trots allt sjuk.
Men jag tänkte på de förra veckan när jag och Nicke va iväg en sväng själva så skrattade jag lite och då i samma veva så träffade jag en som ja känner och som vet hur det ligger till med Zeke och genast fick jag dåligt samvete för att jag skrattade. Men jag har så jävla rätt att vara lite glad ibland. Zeke lever! Än så länge verkar de positivt trots vissa svackor. Jag har Dennis min andra underbara kloka smarta son. Som får massa beröm över att han är så smart och kvicktänkt när han varit iväg på lite saker. Jag har en familj och släkt som finns där för mig. Jag har världens finaste vänner och massa andra folk som bryr sig. Jag har min man o mina djur o sånt man inte ens tänker på att man har som gör en glad. Så visst fan ha ja rätt att vara glad när jag väl är det och har orken till att vara de?!

Så de va allt för nuet.
Ska försöka hålla igång denna blogg lite oxå igen. Just för att lufta av mig själv lite då jag inte vill skriva för mycke om mig i Zekes utan den vill jag ska handla om honom.

Mycket nu

Längesen ja skrev här igen.
Skriver mest i Zekes blogg om hur de går och allt när jag har tid o ork o lust att dela med mig.

Nu ser man slutet närma sig trots att de e ca tre månader kvar. Men de blir glesare mellan gångerna nu så de e bara fem behandlingar kvar. Dock dom starkaste som han blir dåligast av.

Nåväl sista tiden har de hänt en hel del runtomkring mig känner jag.
Ska till veterinärenmed Gavott på fredag och kolla honom då han har en knöl vid käken. När han först fick den så hade han inte ont men nu på sista tiden så har han haft ont bara man smekt över den så då kände vi att de va dags ta en koll. Ska även passa på kolla lite över synen o hörseln då han hör dåligt och även ser dåligt man kan gå ut i hagen o prata me han o allt sen kommer man en meter ifrån honom så blir han livrädd. O gör ngn vecka sen gick han rakt in i dörren när jag skulle  ta in dom på kvällen. Blir även rädd ibland när man går från en sida till en annan. Så få se vad veterinären har att säga om de.
Sen har vi Laika o hennes extrema exem. Hon kliar sönder sig totalt i ansiktet och rumpan och hon lider ngt fruktansvärt så vet inte om de e värt plåga henne bara för min skull då hon är världens snällaste o underbaraste häst.

Ja men de e väl de som händer just nu. Typ.

Operation

Nu ligger våran lilla pojk på operation. Den började kl 9.30 o kl e snart 12. Förra operationen höll på i 10 timmar men denna skulle inte bli lika lång sa dom.
Dom sätter inte in ngn dosa i huvudet denna gång vet inte om de bli senare.
Nu e de port a cathen som ska in och en peg i magen där vi kommer kunna stödmata honom medan han går igenom sin behandling då han kan få dålig matlust av medesinerna.

Tankar

Önskar man kunde vakna ur denna skit. Önskar allt va en dröm o att de aldrig hänt.
Älskade Zeke ❤ förbannade cancer helvete.
Imorgon bär de av till linköping igen. På måndag blir de operation in med sond o port a cath en i bröstet och en i huvudet.
Ena stunden känner jag mig helt tom o nästa gråter jag som en bebis. Hur ska vi ta oss igenom detta ? Hur ska jag klara av att vara stark ?